eliniusa

Okej, som ni kanske forstar sa finns inte vara kara sista bokstaver. Eh, detta tankte jag faktiskt inte pa, men ni far sta ut med att det ser ut sahar. Nu sitter jag alltsa i ett hus pa Romansville Road utanfor Philadelphia och skriver.. Eftersom det har hant sa mycket sedan jag skrev sist sa tanker jag gora en lista, step by step.
Avskedet:
Klockan 1 pa fredag (lunchtid) vaknar jag upp med Sebastian liggandes bredvid mig alldeles sot och fin, som vanligt. Utan somn gar hela dagen och klockan halv 4 pa lordagnatt aker jag, mamma, pappa, Jacob och Sebastian till Arlanda. Nar vi kommer fram gar allt sa jakla fort. Vi kramas och jag kanner att jag verkligen inte vill lamna dem och vi hittar de andra STS-eleverna som ska aka till USA. Plotsligt ar det dags att ga ifran familjen och Sebbe, alltsa kramas hejda pa riktigt, ni vet.. den sista gangen. Pa ett ar.. Tararna kommer och vill inte sluta och ratt som det ar star jag i kon dar inte familjen och Sebastian far komma in. That was it. Hejda alskade familj och hejda alskade Sebastian..<3
Resan:
Nar jag star i kon och grater kollar nagra andra tjejer som har tarar i ogonen medlidande pa mig. Jag blir van med nagra av dem, sa jag har sallskap pa resan och tiden gar ganska fort! Forst aker vi till London (dar traffas jag och Evelina, finskan) och sedan till Chicago (sa jag att det ar en av varldens storsta flygplatser?) och allt fungerar kanonbra. Verkligen inget strul over huvud taget! Full av forvantningar.. Jag har fortfarande inte sovit sedan jag vaknade pa fredagen och nu ar klockan lordagkvall svensk tid. I Chicago splittras gruppen upp och jag och nagra andra satter oss pa planet till Philadelphia. Vi kommer fram nar klockan ar ungefar 3 pa natten i Sverige. Fortfarande ingen somn. Nar jag och Evelina gar av flyget star dem dar: The Hemminger's.
Det nya:
Vi valkomnas med kramar och de har blommor och skyltar med vara namn pa och det marks att de gjort det har forut. 18 utbytesstudenter har de ju haft! Det ar Jolean, Girard, Joleans tva barn och den enes fastmo som star dar och valkomnar oss. Vi aker i en minivan i ungefar en timme och wops, sa var vi framme! Och,.. jag hade aningen for hoga forvantningar. Det forsta som slar mig ar att huset ar ratt sunkigt och att rummen inte alls ar som jag forvantat. Eh, svara avsked, for hoga forvantningar!? Jag bryter nastan ihop.
Idag:
Idag har jag anpassat mig och borjat insupa(ja, men vad heter det da) allt nytt. Nu kanns allt mycket battre och jag Evelina borjar bli vanner. Tyvarr sa ar reglerna jattestranga och vissa saker ar bara skumma.. som till exempel:
1. Duscha i 5 minuter max
2. Nar skolan borjar gar skolbussen kl halv 7
3. Datorn far jag bara anvanda 30min/dag
4. Ringa hem far jag bara gora en gang varannan vecka
5. Prata med Sebastian far jag bara gora en gang i manaden, via Skype
6. And so on..

Nu far jag inte sitta har langre, men jag maste bara saga att jag ska lagga upp adressen till tva av tjejerna (som jag blev kompis med under resan)s bloggar sa fort jag far chansa att skriva nasta gang. Sedan maste jag saga att jag verkligen alskar Sverige och mina vanner, min familj och Sebastian. Tack for att ni finns och jag saknar er.

Har det sa bra nu! Kommentera garna och tack till dem som redan lagt en liten kommentar:)