eliniusa

Igar. Igar hade jag mitt forsta stora breakdown. Jag var sa jakla arg och ledsen att allt bara kandes meningslost. Det ar sjukt jobbigt att forsoka vara perfekt hela tiden, men det ar de krav jag har pa mig sjalv, tyvarr. Sa igar kom jag pa mig med att inte ge tid at mig sjalv alls och bara chilla och gora saker som JAG vill. Inte plugga, gora alla hushallssysslor, gora allt som alla andra vill och behover hjalp med, inte forsoka vara van med allt och alla hela tiden o.s.v. Sa nar MJ ville att vi skulle laga maten for en TREDJE gang denna vecka sa blev jag ratt irriterad. Jag ringde upp henne, eftersom hon jobbade och sa detta till Eve, och fragade varfor hon inte kunde laga maten (eftersom hon nastan aldrig gor det, men det sa jag inte) och paminde om att jag och Eve redan lagat mat tva ganger. Vet ni vad hon gor da? Hon sager "vet du vad..!?" skitforbannat och sa lagger hon pa luren pa mig. Dar, dar bagaren over. Jag gor sa jakla mycket i det har huset och blir sallan arg eller brakar om nagonting. Inte ens nar jag fragade om vi kunde aka till nagot storre nojesfalt under aret eftersom det ar en sak som jag skulle vilja gora har borta (det har ar det enda jag nagonsin fragat om att fa gora nagon gang under aret) och hon bara sa "nej, JAG gillar inte nojesfalt, sa jag kommer inte att skjutsa dig", borjade jag braka eller gora nagon stor grej av det. Men igar. Igar blev allt bara for mycket sa jag exploderade och tog en tva timmars lang promenad och ville verkligen inte ga hem igen, bara bort har ifran och hem till de jag alskar i Sverige. Grejen var att jag fick ett langt och argt sms som sa att "jag ber er inte om att gora mycket, sa jag tycker det ar dalig stil att ringa och fraga varfor ni maste laga mat en tredje gang bla bla bla.." nar jag egentligen bara ville veta om hon skulle jobba sent eller nagot och faktiskt hade en anledning till varfor hon inte kunde fixa kak (vilket hon inte hade, sa jag kande att hon ar val bara lat igen, vilket gjorde mig annu mer forbannad). Nar jag hade gatt och fatt ut mig all ilska kom jag hem och forklarade lugnt och javligt bestamt att hon faktiskt ber om for mycket fran oss. Vi gor i stort satt allt i det har huset samtidigt som vi far bra betyg och forsoker fa tid for vanner och till sist tid for oss sjalva. Det har aret handlar inte om att vara "au pair" och ta hand om ett hushall, det handlar om skolan och fa bra upplevelser och nya vanner! Till sist brast det och jag kunde bara inte sluta grata och fick en sadan sjuk hemlangtan. Da tror jag att hon kom pa sig sjalv och blev som en annan manniska, hundra ganger odmjkare och bad faktiskt till och med om ursakt. Jag fick till och med ringa Sebastian sa det gjorde jag och efter det sa kandes allt mycket battre. Det var inte en rolig dag igar maste jag saga, men jag visste att den dagen skulle komma.

Inte latt att vara utbytesstudent alla ganger. Kram pa er!